Skadedjur

Tamduvor

Tamduva (Columba livia) eller stadsduva, som den också kallas, finns i nästan
alla våra städer. Den härstammar från den vilda klippduvan som förvildats från
duvslag. På 1800-talet började frilevande tamduvor att finnas i många städer med
början i Skåne. Duvorna håller till på stadens torg, tak och diverse skrymslen. De
bygger bo under broar, i hus och i andra byggnader. Kosten består av gröna
skott, brödbitar och matrester. Den är en fågel som inte flyttar utan stannar i Mark
hela året.

Skador och problem

Problemen som duvor orsakar är dels nedsmutsning på till exempel
parabolantenner, takutsprång, balkonger, verandor, uteserveringar och att de
ibland blir för högljudda.
I större lagerlokaler och industrilokaler med höga portar kan tamduvor ibland
finnas och vara ett problem. Det finns exempel från lackerar- och
målningsverksamhet där duvorna smutsat ned nylackerade ytor eller massa- och
pappersbalar. Ibland händer det även att de lockar in rovfåglar som sparvhök,
duvhök och berguv i lokalerna vilket också innebär problem.
Förebyggande åtgärder
I de flesta fall är det vårt eget fel att tamduvorna blir ett problem. Matrester från
överfulla soptunnor, uteserveringar, gatukök och nedskräpning ger goda
möjligheter för en stam av duvor i staden. Man kan få antalet genom att störa
fåglarna precis innan de går till häckning, till exempel genom att täcka för
skorstenar, balkonger och andra lämpliga häckningsplatser.
Ett bra sätt att hindra fåglar att komma in i lagerlokaler eller liknande byggnader
är att hänga genomskinliga plastdraperier för porten. De böjs undan för in- och
utkörande truckar eller andra fordon. En annan metod man kan prova är att
hänga upp blå plastband eller linor vid platsen där de tar sig in. Det fungerar
många gånger bra.
Vid porten eller inflygningsstället till lokalen kan man också prova att sätta upp
ballonger med påmålade ögon eller speciella skrämselballonger för att skrämma
fåglarna. Ögonattrapperna sätts lämpligen upp två och två (så det liknar ett
rovdjur) och placeras på vid ingången/inflygningsområdet till byggnaden.
Rovfågelattrapper är enkla att göra och finns också att köpa.
I stora lokaler med höga portar som gör att fåglar lätt kan ta sig in kan
spegelreflexpyramider sättas upp. Reflexerna hindrar fåglar att flyga in i lokalen.
För att hindra duvor att komma inomhus eller i närheten av byggnader till exempel
lagerlokaler och industribyggnader, kan skrämselljud spelas upp med läte från
skrämda tamduvor.
Jaktbestämmelser
Tamduvan är fredad och får inte jagas. Den finns dock upptagen i jaktlagen i den
så kallade skyddsjaktsbestämmelsen. Det innebär att duvor som kommer in på en
gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas
under hela året om det inte finns någon annan lämplig lösning. För att få jaga
inom tätbebyggt område krävs särskilt tillstånd av polisen. Om duvor orsakar stor
skada eller olägenhet av att en fågel byggt bo i hus eller gård, får boet och ägg
eller ungar avlägsnas trots bestämmelserna om fredning.
Alternativ till skyddsjakt
Ett sätt att fånga fåglar som kommit in i byggnader är att sätta upp speciella
slagfällor som inte dödar fåglarna. Fällorna riggas upp med mat. Fåglar som
kommit in i byggnader kan också försöka lockas ut genom att släcka ner
belysningen i lokalen och öppna portar och fönster och hoppas på att fågeln
söker sig mot ljuset och flyger ut.
Ansvar
Duvor orsakar ytterst sällan olägenhet för människors hälsa.
Alla har ansvar för att inte slänga matrester så att de blir lätt åtkomliga för duvor.
Även matning av duvor bidrar till att upprätthålla en stam i staden.

Fladdermöss
Fladdermöss är den näst artrikaste däggdjursgruppen på jorden med fler än
1 000 arter varav 18 är kända i Sverige.
Fladdermössen är till största delen insektsätare och jagar efter solnedgången
med ekolod. För att navigera genom luften använder de även känsel. På vingarna
finns särskilda känselreceptorer med små hårstrån som registrerar bland annat
luftmotstånd och överför informationen till hjärnan. Det gör att de är extremt
skickliga på att korrigera kursen och undvika kollisioner.
Fladdermössen bygger inga bon utan utnyttjar befintliga håligheter. Förutom tak
över huvudet, värme och plats att föda sina ungar är det till största delen
tillgången till insekter som bestämmer boplatsen. De kan alltså lika gärna bosätta
sig i en modern villa som ett gammalt lantställe.
Skador och olägenheter
Fladdermöss gör sällan någon direkt skada men kan vid stort antal skräpa ner
med sin avföring. Det kan föra med sig dålig lukt om spillningen inte torkar. När
ungarna är små har de en del ljud för sig och finns en yngelkoloni i huset kan det
bli lite oväsen under perioden juli – augusti. Om fladdermuskolonin i huset är
riktigt stor kan man få problem med vägglöss. Då är det bäst att kontakta
Länsstyrelsen.
Alla däggdjur och därmed även fladdermöss kan bära på rabies men i Sverige har
det inte påträffats något fall sedan 1700-talet. Använd för säkerhets skull alltid
handskar om du ska hantera en fladdermus. Kontakta Länsstyrelsen om du hittar
en skadad fladdermus.
Förebyggande åtgärder
Innan du vidtar några åtgärder tänk på att fladdermöss omgivningen bidrar till
färre myggor. Spillningen är mycket kväverik och därför utmärkt som gödsel. Att
spillning börjar lukta beror oftast på att ventilationen i huset är otillräcklig. Om
ventilationen förbättras torkar avföringen och luktar då inte. Ett extra innertak som
hindrar spillningen att nå golvet kan sättas upp.
Ett bra sätt att undvika att de bosätter sig i ditt hus är att sätta upp
fladdermusholkar . Flera holkar bör sättas upp i samma område. Holken placeras
ett par, tre meter över mark utan växtlighet strax intill och gärna i söderläge.
För att stänga ute fladdermössen börjar du med att räkna antalet som flyger ut ur
huset några kvällar i rad (helst vid bra väder). När du vet hur många de är täcker
du nästa kväll över hålet med byggplast när sista fladdermusen lämnat huset. Då
kan de inte flyga tillbaka och du kan täppa igen eventuella hål i lugn och ro.
Fladdermössen behöver endast ett centimeter-stort hål för att ta sig in i huset så
det gäller att täta väl!
Jaktbestämmelser
Enligt jaktlagen är alla fladdermöss totalfredade vilket innebär att de inte får
avlivas eller fångas. De enda perioderna man får vidta åtgärder mot fladdermöss i
byggnader är 15 april – 1 juni samt 15 augusti – 15 september.
Miljöer som är viktiga för fladdermössen (födoområden, övervintrings- och
yngelplatser) är skyddade genom ”Överenskommelsen om skydd av
fladdermuspopulationer i Europa”. Särskilt tillstånd från Länsstyrelsen krävs för att
fånga in eller flytta fladdermöss vid till exempel husrenovering.
Ansvar
Fladdermöss orsakar ytterst sällan olägenhet för människors hälsa.
Mer information
fladdermus.net Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Geting
Getingar (Vespidae) är en familj i ordningen steklar. Familjen omfattar mer än
3000 arter och finns över nästan hela världen. Det finns solitära och sociala
getingar. I Sverige har vi 37 solitära arter och 12 sociala. De solitära getingarna
lever ensamma, medan det sociala samhället består av hanar, honor och
arbetare, vilka är sterila honor. De sociala getingarna bygger bon av tuggad
pappersmassa eller lera. De kan vara frihängande, byggda i håligheter eller under
mark.
Det är endast honor som kan stickas eftersom det är äggledaren som ombildats
till gadd. Gadden har till skillnad från tambina inga hullingar och kan därför
användas flera gånger. Getingen sticker när den känner sig hotad, t ex när den
blir klämd eller trampad på eller när den vill försvara sitt bo eller revir. Getingar är
som mest aggressiva i augusti.
Jordgetingar är ingen specifik art utan kallas så för att de bygger sina bon under
marken.
Bålgeting heter vår största art. Trots att den är stor och brummar kraftigt när den
flyger är den vår mest fridsamma geting!
Getingar äter nektar av bland annat rosväxter, vilket bidrar till pollineringen av
många fruktträd och bärbuskar. De matar också sina larver med insektslarver och
minskar på så vis mängden skadedjur i våra trädgårdar.
Skador och olägenheter
Getingarna är visserligen nyttiga för naturen, men när vi vill sitta utomhus och äta
på sommaren kan de bli besvärande. Getingbon på platser där man vistas mycket
kan också bli ett problem.
Förebyggande åtgärder
Om man märker att det finns ett påbörjat getingbo intill uteplatsen är det bästa att
ta bort det medan det fortfarande är litet. Lämpligtvis på kvällen då getingarna är
som lugnast. Sitter boet lätt åtkomligt är det enklast att avlägsna det exempelvis
med dammsugaren. För stora bon bör man anlita hjälp. Ofta ingår
skadedjurssanering i hemförsäkringen.
Getingboattrapper av bruna uppblåsta papperspåsar kan vara ett sätt att hålla
getingar borta då det är livsfarligt för en geting att komma för nära andras bon.
Dessa sätts med fördel upp tidigt på våren innan några getingar hunnit bosätta
sig i närheten. Häng även upp en attrapp när ni fikar eller äter, så är det stor
chans att de håller sig borta.
Mat och dricka som innehåller animaliskt protein (fisk, skaldjur, kött, ägg) och
socker (sylt, saft, läsk och alkoholhaltiga drycker) är sådant som getingar tycker
om. Ställ ut ett fat med något lockande en bra bit från platsen där du själv
befinner dig en stund innan du sätter dig till bords och täck över mat och dricka.
Kontrollera allt du stopper i munnen. Undvik att dricka direkt ur burkar eller mörka
flaskor.
Undvik färgglada kläder, framför allt gula, blommönstrade och färggranna kläder.
Starka dofter som söta parfymer, hårspray och svett lockar till sig getingar. Börja
inte vifta med armarna eller göra häftiga rörelser om det kommer en geting. Då
blir de lätt aggressiva och det lockar dit fler. Gå lugnt ifrån platsen. Döda getingar
lockar också till sig andra getingar, så plocka bort dödade exemplar.
Getingar gillar inte pepparmintsdoft så ett enkelt antigetingmedel är 1 matsked
pepparmintsolja blandat med 1 liter vatten på sprejflaska.
Håll utkik efter getingbon i din omgivning, t.ex. under träspänger, utkikstorn,
uthus, takutsprång, fågelholkar. Låt inte fallfrukt ligga kvar på marken, då den
attraherar getingar.
Ansvar
Getingar kan orsaka olägenhet för människors hälsa, om man får ett stick i
munnen eller på halsen, då svullnaden kan täppa till andningsvägarna eller om
man är allergisk eller överkänslig för giftet. Om getingarna uppträder i så stort
antal så det blir svårt att freda sig mot dem klassas de som skadedjur.
Det är fastighetsägaren själv som ansvarar för att vidta åtgärder.

Gråsparv och pilfink
Gråsparv och pilfink har genom åren utvecklats till att bli de mest kulturbundna
fåglarna i landet. De är idag så vanliga i städerna att en majoritet av de svenska
bestånden antagligen finns där. Trots att det är två skyddsvärda arter upplever
människan ibland dessa som problem.
Gråsparv
När gråsparven (Passer domesticus) etablerat sig inom ett område stannar den
vanligtvis där under resten av livet. De slår sig ner under tegelpannor, i ventiler, i
övergivna svalbon och ibland även i buskage och häckar. Gråsparven uppträder
flockvis i människans närhet i städer och andra samhällen i större delen av
landet. Både gråsparven och pilfinken bildar livslånga äktenskap. Kosten består
av frön, frukter och insekter.
Gråsparven har gått tillbaka kraftigt de senaste åren, men den finns inte på några
rödlistor, det vill säga den är inte klassad som utrotningshotad i Sverige. Ett skäl
till tillbakagången kan vara att gråsparvarna tycktes trivas intill hästar och man
såg förr ofta gråsparvar picka mat i hästarnas spår. När hästarna blev mer och
mer ovanliga så försvann också gråsparven. Det är idag vanligare med pilfink än
gråsparv.
Pilfink
Pilfinken (Passer montanus) är något mindre än gråsparven. Den finns i
trädgårdar, parker, bebyggelse, huvudsakligen i södra, men även i mellersta
Sverige. Pilfinken äter insekter och ogräsfrön och är inte lika bunden till
människan som gråsparven. Den häckar ofta i ihåliga träd i parker och alléer,
under tegelpannor och i bland även i fågelholkar. Äldre pilfinkar är utpräglade
stannfåglar och stannar kvar på häckningsplatserna året om. Ungfåglarna är
däremot betydligt rörligare, men brukar inte heller de sprida sig mer än några mil.
Pilfinken har jämfört med gråsparven en betydligt sydligare tyngdpunkt i sin
förekomst i landet. Den är mindre bunden till tätbebyggelse än gråsparven och är
mer av en trädgårdsfågel.
Skador och olägenheter
Skadedjur och ohyra är benämningen på djur som medför olägenhet för
människors hälsa. Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt
medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan negativt och som inte är
ringa eller helt tillfällig. Gråsparvar och pilfinkar orsakar ytterst sällan olägenhet
för människors hälsa. Endast om man får i sig fågelbajs finns en liten risk att man
kan bli smittad av fågelburna sjukdomar som salmonella eller papegojsjuka.
Den störning som pilfinkar och gråsparvar orsakar är främst nedsmutsning på
framförallt uteserveringar. Det händer även att de tar sig in på restauranger och
caféer.
Förebyggande åtgärder
Gråsparvar och pilfinkar hör till stadsbilden i våra städer. Den bästa förebyggande
åtgärden är att ändra sin attityd mot de små fåglarna, och acceptera deras
närvaro i gaturummet. Genom information om arterna och god hygien på
uteserveringar upplevs fåglarna snarare som ett trevligt inslag på stan.
Problem med fåglar beror ofta på att vi människor, utan att tänka på det, erbjuder
fina matställen och bra platser för skydd och för bobyggnad. För att undvika
problem med pilfinkar och gråsparvar bör du därför tänka på att aldrig lämna
matavfall så att det kan dra till sig fåglarna. Stäng noga till soprummet och mata
inte fåglarna på torg, uteserveringar eller i parker. Ställ inte bord och bänkar
under träd som fåglar gärna sitter i. Tvätta av nedsmutsade ytor med såpvatten
men rengör inte trasorna och redskapen i kök eller där de kan komma i kontakt
med livsmedel. Tvätta händerna efter rengöringen.
Jaktbestämmelser
Gråsparven och pilfinken är fredade och får inte jagas. De finns dock upptagna i
den så kallade skyddsjaktsbestämmelsen. Det innebär att gråsparvar och pilfinkar
som kommer in i ladugårdar, livsmedelslager eller motsvarande anläggningar och
där utgör en risk för allmän hälsa och säkerhet, får jagas under hela året om det
inte finns någon annan lämplig lösning.
För att få jaga inom tätbebyggt område krävs särskilt tillstånd av polisen.
Alternativ till skyddsjakt
Den enda långsiktigt hållbara lösningen att slippa gråsparvar och pilfinkar är att
se till att fåglarna inte kommer in i byggnader och anläggningar och att göra det
oattraktivt för dem att uppehålla sig i området.
Ansvar
Ansvar för att bord och bänkar hålls rena ligger på verksamhetsutövaren. Ansvar
för att sopor eller matrester inte sprids ligger på fastighetsägaren eller den som
ställer ut soporna. Avfallsbehållare får inte fyllas mer än att de lätt kan stängas till.

Grävling
Grävlingens (Meles meles) utbredning i Sverige sträcker sig från söder (förutom
på Gotland) till mellersta Norrland. Grävlingsstammen har under de senaste
årtiondena ökat i både antal och utbredning men den är vanligast i landets
sydligaste fjärdedel.
Eftersom de är långsamma djur är de inga effektiva jägare. På våren är
grävlingens favoritföda daggmaskar och den håller då mest till i rika naturmiljöer
som lövskog och övergivna jordbruksmarker. Senare på sommaren och på
hösten äter den en hel del säd och bär och finns då även i skogar och på hyggen.
Dieten består också av insekter, as och avfall. Honan blir könsmogen vid två års
ålder och föder 2 till 3 ungar under januari – mars månad. Ungarna kommer fram
ur grytet två månader senare. Grävlingens effektiva grävande resulterar i stora
gryt, med flera ingångar, som kan vara påbyggda sedan flera sekel.
Skador och olägenheter
Grävlingen kan orsaka skador på hus genom att den gräver gryt under dem som
kan göra marken instabil. Den kan göra skada på havrefält genom att gå runt och
bryta ner strån för att komma åt sädeskornen. I trädgårdar kan det hända att
grävlingen gräver i gräsmattor eller skapar latriner vilket inte uppskattas av
tomtägaren. Vissa människor känner sig rädda när det finns en grävling i
närheten. Grävlingar är också inblandade i många trafikolyckor.
Grävlingar hör till den svenska faunan. En grävling som gräver upp gräsmattan
eller gräver ett gryt under en byggnad utför endast sitt naturliga beteende att leta
föda och att bygga bo. Det utgör ingen anledning att avliva djuret och är enligt
definition inte någon olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med olägenhet
för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk
bedömning kan påverka hälsan negativt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Förebyggande åtgärder
Genom ultraljud, resonansljud eller skrämselanordningar kan man skrämma bort
grävlingar som gräver under byggnader. Det finns olika varianter att köpa på
marknaden. En metod man kan pröva är att sätta in en radio så långt in i den
grävda gången man når och låta den spela några dygn. Grävlingarna förknippar
obehaget med platsen och ger sig av för att hitta en lugnare plats att gräva sitt
gryt.
Om en grävling river upp gräsmattan beror det oftast på att gräsmattan angripits
av trädgårdsborrar eller andra gräsmattelarver. Det avhjälps bäst genom att
bekämpa larverna med miljövänliga metoder, t.ex. nematoder. Om grävlingen
fortsätter förstöra gräsmattan hjälper det bara att hålla den ute med stängsel, t.ex.
en eller två eltrådar på låg höjd.
Den bästa förebyggande åtgärden att motverka sin rädsla för grävlingar är att
försöka ändra sin attityd mot de fridsamma djuren, och acceptera deras närvaro i
omgivningen. Grävlingar undviker människor och springer undan när det närmar
sig folk. Det finns ingen anledning för en grävling att angripa en människa, så
länge man inte försöker fånga den eller tränger den. Att de skulle bita folk tills det
krasar är en ren myt.
Jaktbestämmelser
Jakttiden på grävling är 1 augusti – 15 februari i hela landet. Även att fånga i fälla
är jakt. Om grävling kommer in på gård eller i en trädgård och där orsakar skada
eller annan olägenhet får den skjutas eller infångas hela året (så kallad
skyddsjakt) om det inte finns någon annan lämplig lösning.
För att få jaga inom tätbebyggt område krävs särskilt tillstånd av polisen.
Alternativ till skyddsjakt
Den enda långsiktigt hållbara lösningen att slippa grävlingar är att se till att de inte
kommer in i trädgården och att göra det oattraktivt för dem att uppehålla sig i
området.
Ansvar
Grävlingar definieras inte som skadedjur eftersom de inte orsakar olägenhet för
människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder mot
grävling.

Hackspett
I Sverige finns det sju hackspettsarter och av dem är det i princip bara två som
brukar förorsaka skador på hus och byggnader. Större hackspett (Dendrocopos
major) är en av de vanligaste hackspettsarterna i Sverige. Längst i norr är den
sällsynt, annars lever den i löv- och blandskogar (ibland även barrskog) från
Skåne till Lappland. Den hackar sitt eget bo eller lever i holk. Den större
hackspetten äter insekter som skalbaggar, myror och bladlöss. Födan består
även av bär som blåbär och lingon och den uppsöker gärna fågelbord under
vintern.
Spillkråka (Dryocopus martius) är den största av Europas hackspettar och den
som orsakar störst skada. Den förekommer allmänt till sparsamt i hela Sverige.
Den lever i äldre barr- eller lövskog. Arten är en stannfågel men vissa år
förekommer flyttningar. Spillkråkan mejslar ut stora bohål i träd på våren. Födan
består bland annat av vedlevande insekter, myror och spindlar.
Skador och problem
De skador som hackspettar orsakar på trähus är inte det trummande som
fåglarna gör för att markera sitt revir. Istället utgörs det av ett oregelbundet
hackande då hackspetten antingen söker föda eller tar upp bohål. Det är då de
arbetar med kraft och orsakar skador. Oftast sker angreppen på husfasader och
på husgavlar strax under taket.
Varför hackspettarna ger sig på hus är inte klarlagt. Ibland kan det vara så att
träfasaden är gammal och innehåller skadeinsekter som hackspetten hör och
letar upp. Ibland kanske den hör andra ljud som gör att den tror att det finns
vedinsekter där, till exempel ett getingbo på vinden, tickandet från en klocka eller
knäppandet och surrandet från elanordningar i väggen (elmätare, ledningar,
transformatorer, reläer).
Även en helt ny träpanel kan angripas utan att någon förklaring. I de fallen är det
troligt att hackspetten sökt ett övernattningshål eller alternativt bohål och av
någon anledning funnit huset attraktivt. Flera fall finns beskrivna där äldre hus
med gammal träfasad med hackspettshål har bytts till ny fasad och sedan har
hackspetten tagit upp nya hål på samma ställen.
Förebyggande åtgärder
Starholkar eller pärluggleholkar kan sättas upp i husets närhet. Förhoppningsvis
fungerar de som alternativa övernattningshål så att den slipper hacka sig genom
fasaden.
Genom att sätta upp en eller flera hackspettsatrapper på det utsatta huset kan du
ofta få bukt med problemet. När hackspetten upptäcker att reviret redan är
ockuperat drar den sig undan. Attrapper kan du själv göra i trä eller plåt (rita ut
siluetten av en hackspett i naturlig storlek och såga eller klipp ut den) och måla
den i de färger som den angripande hackspetten har. Attrappen sätts lämpligen
högt på husknuten så att den kan ses från två av väggsidorna. Erfarenheter visar
att hackspettsatrapper oftast fungerar bättre än till exempel rovfågelsattrapper
och vimplar.
Olika typer av rovfågelsattrapper kan prövas för att skrämma bort hackspettarna
från fasaden. En höksiluett kan sågas ut i trä eller plåt. Siluetten måste vara
karaktäristisk med lång smal stjärt, kort huvud och breda vingar. Färgen bör vara
mörkgrå eller mörkbrun och målas strimmig på undersidan.
Attrappen bör hängas upp så att färgerna har tydlig kontrast mot bakgrunden. Det
bästa är att hänga upp attrappen ovanför skadestället, till exempel från ett spö så
att den avtecknar sig mot himlen. En ugglesiluett kan tillverkas på samma sätt.
Den bör föreställa en uggla med stort huvud och stora ögon. Ögonen är viktiga
och bör målas gula eller orangeröda. Attrappen spikas lämpligen upp under
utskjutande tak.
Vimplar, ballonger, plastpåsar med mera har prövats att hänga upp i snören vid
skadestället och många gånger visat sig fungera bra. Kombinationen av något
som rör sig i vinden och samtidigt ger ifrån sig ljud är bra.
Jaktbestämmelser
Hackspetten är fredad och får inte jagas. Jakt för att motverka skada är inte heller
tillåten.
Ansvar
Hackspettar är inte klassade som skadedjur eftersom de inte orsakar olägenhet
för människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder

Kajor
Kajorna (Corvus monedula) i Mark är väl spridda och ganska vanliga som
häckfåglar i tätorterna. De kajor som häckar i tätorter har sina bon i skorstenar,
kyrktorn, ventilationstrummor med mera. Vanligen häckar de utanför staden och
kommer till tätorten vintertid eller flyttar söderut. Tätorten är en attraktiv plats för
kajorna med sitt rika utbud på föda (matrester och sopor), varmare klimat och
färre fiender (rovfåglar).
När det inte är häckningstid, höst, vinter och vår, övernattar kajor gärna
tillsammans i stora kolonier i större träd eller på hustak. Då finns också som flest
kajor i Mark på grund av tillskott av årets ungar och hitflyttade norrlandsfåglar. På
morgnar och kvällar kan de samlas i stora flockar som flyger runt ett tag innan de
slår sig ner på nattkvisten eller skingras för dagens födosök. Under häckningstiden däremot lever kajorna parvis.
Om häckande kajor skjuts bort kommer fåglar från omgivande landsbygd snabbt
att fylla upp platserna. Det finns en stam av övervintrande kajor i de södra delarna
av Sverige, bland annat i Mark, även om de flesta flyttar under hösten för att
återkomma i slutet av februari. Det innebär att en stor del av kajstammen i Mark
vintertid består av övervintrande exemplar som kommer ifrån norra Sverige.
Skjuts en kaja under häckningstid är det osäkert om det är en Mark-fågel eller en
som häckar på annan ort och bara är här tillfälligt. Idag vet vi inte hur många kajor
som håller till i Mark.
Skador och problem
Problemen som kajor orsakar är nedsmutsning, utspridning av sopor, deras läten
och att synintrycket av flockarna för vissa människor är obehagligt. Kajor orsakar
ytterst sällan olägenhet för människors hälsa enligt lagens definition. Endast om
man får i sig fågelbajs finns en liten risk att man kan bli smittad av fågelburna
sjukdomar som salmonella eller papegojsjuka.
Förebyggande åtgärder
Kajor hör till stadsbilden i våra tätorter. Den bästa förebyggande åtgärden är att
ändra sin attityd mot de intelligenta och ofarliga fåglarna, och acceptera deras
närvaro i gaturummet. Genom information om arten, god hygien på
uteserveringar och rena parkbänkar som inte står under träd där fåglarna gärna
sitter, upplevs kajorna ofta snarare som ett trevligt inslag på stan.
I de flesta fall är det vårt eget fel att det blir problem. Matrester från utställda
soppåsar, överfulla soptunnor, uteserveringar, gatukök och nedskräpning innebär
goda möjligheterna för en tät kajstam. Skyddsjakt på fåglarna är inte en
långsiktigt hållbar lösning utan innebär att man bekämpar symptomen på ett
sanitärt problem men inte tar tag i ursprungsproblemet.
En metod att få ned beståndet av häckande kajor är genom att störa fåglarna
precis innan de går till häckning. Detta kan till exempel göras genom att täcka för
skorstenar, utskjutande tak och andra lämpliga häckningsplatser.
Jaktbestämmelser
Kajor får jagas från 1 juli – 15 april. Kajan finns upptagen i jaktlagen i den så
kallade skyddsjaktsbestämmelsen. Det innebär att kajor som kommer in på gård
eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas
under hela året om det inte finns någon annan lämplig lösning. Kajor får
också jagas i tätorter hela året om de orsakar kraftig nedsmutsning genom träck.
För att få jaga inom tätbebyggt område krävs dock särskilt tillstånd av polisen.
Om kajor orsakar avsevärd skada eller olägenhet av att en fågel byggt bo i hus
eller gård, får boet samt ägg eller ungar avlägsnas trots bestämmelserna om
fredning.
Alternativ till skyddsjakt
De finns olika sätt att få kajor att flytta sig från en viss plats. Uvbulvaner av plast
prövas ofta att sättas upp på hus, i hamnområden och på fritidsbåtar. Effekten
varierar, ibland fungerar det bra men oftast så vänjer sig fåglarna vid bulvanen.
Ögonattrapper kan också vara en bra metod, speciellt att hänga upp i sin
trädgård.
En duvhöksattrapp kan tillverkas och sättas upp i trädgården. Du skär ut en siluett
av fågeln i naturlig storlek. Siluetten målas och en balansvikt sätts på mitten så att
siluetten håller sig på rätt köl i blåsten. Attrappen hängs sedan upp i trädgården
på en lina.
För problem med kajor som flyger in på verandor, balkonger med mera kan du
prova att hänga upp blå plastband eller linor vid platsen där de kan flyga in. En
del experter menar att fåglar ogillar blå färg.
Samhällsbyggnadsförvaltningen förordar att kajorna störs genom akustisk
ljudkälla eller ”skrämselskjutning”. Förvaltningen kan ge uppdrag om ”skrämselskjutning” och debiterar den som är ägare till den mark eller byggnad där fåglarna
stör.
Det enda säkra sättet att bli av med störande nattkvistfåglar är att såga ned
träden de brukar sitta i. Träden kan ersättas med buskar, då kajor inte övernattar
nära marken.
Ansvar
Ansvar för att sopor inte sprids ut vilar på fastighetsägaren eller den som ställer ut
soporna. Avfallsbehållare får inte fyllas mer än att de lätt kan slutas till.
Fastighetsägaren ansvarar också för att vidta de åtgärder som behövs för att
motverka olägenheter vid bostäder.

Kanadagås
Kanadagåsen (Branta canadensis) är Sveriges största gås. Den skandinaviska
populationen är, i motsats till den engelska, flyttande med en huvudsaklig
sydvästlig sträckriktning. Södra Sverige, Danmark och norra Tyskland är
vinterkvarter för de flesta svenska och finska kanadagässen. De häckar i sjöar,
dammar, floder och kustnära områden. Om populationstätheten är hög kan
häckning förekomma i löst sammanhållna kolonier. Boet ligger i allmänhet på små
öar och kanadagåsen lägger två till tio ägg. Vid två års ålder är de
fortplantningsdugliga, men vanligen häckar de först vid en ålder av tre till fem år.
Under icke häckningsperiod, och särskilt under vintern, är kanadagåsen starkt
flocklevande.
Under höst och vinter hittar kanadagåsen sin föda på jordbruksmark och odlade
vallar. Övernattningen sker på öppet vatten eller, under kalla vintrar, på isen på
större sjöar eller i kustbandet. Övernattningsplatsen kan ligga långt från
födosöksområdet. Lokalt häckar gässen i stadsparker och betar då på gräsmattor.
På 1930-talet skedde de första utplanteringarna av kanadagås i Sverige och
sedan dess har den ökat kraftigt i antal. Inga exakta siffror över antal häckande
par finns men enligt Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) rör det sig om 10 000
– 20 000 par. Kanadagåsen äter undervattensväxter, gräs, örter och spillsäd.
Skador och olägenheter
Från olika håll rapporteras om ökande skador på gröda. Det förekommer också
problem i parker och vid sjöar där gässen förorenar genom sin spillning.
Förebyggande åtgärder
Undvik höstplöjning eller ställ i ordning inmatningsplatser både vår och höst.
Stubbåkrarnas attraktionskraft är av stor betydelse under hösten men även under
våren. Genom att vänta tills våren med att plöja kan fåglarna styras undan från
känsliga grödor.
Jaktbestämmelser
Kanadagås får i Västra Götalands län jagas mellan den 11 augusti och
31 december. Om det behövs för att förebygga skada, får kanadagås som
uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitära besvär jagas
från 1 juli till och med 30 juni.
Alternativ till skyddsjakt
Det finns flera sätt att skrämma bort fåglarna från en viss plats. Attrapper av
rovfåglar kan användas liksom olika föremål som ger ifrån sig ljud eller ljus. Alla
fågelskrämmor fungerar inte alltid. Testa dig fram!
Enklaste sättet att hålla kanadagässen från gräsmattor nära stränder är att sätta
upp en eltråd ca 15 cm ovanför marken mot vattnet. Kanadagåsen vill ha fri
flyktväg ner till vattnet och undviker marker där det finns ett hinder mellan
betesmarken och vattnet.
Ansvar
Kanadagäss orsakar ytterst sällan problem för människors hälsa.

Katt
Vildkatter tillhör inte den naturliga djurvärlden i Sverige och de katter som
förekommer i naturen är förvildade tamkatter. Det är vanligast med förvildade
tamkatter i städerna. Uppskattningsvis finns det i Sverige cirka 100 000 katter
som saknar hem.
Katter blir könsmogna före ettårsåldern och en katthona kan föda mellan en och
sju ungar i varje kull och kan få två kullar per år. Katter är jägare och lever på
växtätande djur. Under vintern i Sverige klarar sig därför inte katterna själva utan
behöver mat från människan för att överleva. När det blir kallt försöker de finna
skydd och stryker då oftare omkring i närheten av bostäder och industrier.
Förvildade tamkatter lever ibland i kolonier, men normala huskatter vill ha eget
revir utan konkurrens med andra katter. Det innebär att det ofta sker slagsmål
mellan katter. Många av våra huskatter är stressade och mår dåligt ifall det finns
för mycket katter i samma område. Bor man i tättbebyggt område kan det därför,
för katternas skull, vara bättre att avstå från att ha katt.
Skador och olägenheter
Bygg- och miljöförvaltningen får ofta in klagomål på katter som uträttar sina behov
i trädgårdar och sandlådor, krafsar i rabatter, ligger i andras utemöbler, kommer
in i bostäder och smutsar ner nytvättade bilar. Det förekommer även anmälningar
om förvildade katter som är magra och i dåligt skick som ibland attackerar
tamkatter och sprider loppor till dem. Det förekommer ofta inavel bland de
förvildade tamkatterna. Många gånger har djuren det inte bra och behöver tas om
hand.
Förebyggande åtgärder
Problemet med förvildade tamkatter är orsakat av människan. För att få en
långsiktigt hållbar lösning krävs att man åtgärdar källan till problemet. Många så
kallade sommarkatter överges när hösten kommer och blir, om de överlever, så
småningom förvildade. Djur som av en eller annan orsak inte kan vara kvar i
hemmet ska alltid omplaceras eller avlivas. Om katten inte används till avel ska
den kastreras/steriliseras alternativt ges p-piller när den blir könsmogen för att
samhället ska undvika fler oönskade katter.
Katter bör inte springa omkring utan uppsikt i tätbebyggt område. Om katten inte
kan vara inomhus och närområdet inte är lämpligt för katter, bör man avstå från
att skaffa katt. Katter bör även vara ID-märkta med mikrochip eller örontatuering.
Det görs lätt hos en veterinär. Se alltid till att din katt bär halsband med adress
och telefonnummer om den vistas utomhus.
Redan innan du bestämmer dig för att föda upp en kull med kattungar bör du
kontrollera att det finns avsättning för dem. När du sedan är på väg att skaffa nya
hem åt dem är viktigt att du pratar med deras nya hussar och mattar om vilket
ansvar det innebär att ha katt.
Om det finns förvildade tamkatter i ditt område så ska du inte mata dem om du
inte har för avsikt att ta hand om dem på lång sikt. Matning lockar katterna att
stanna i området, vilket kan leda till olägenheter. Om du börjar mata katter blir du
automatiskt ansvarig för djuren enligt djurskyddslagen.
Jaktbestämmelser
Man får inte döda andras katter. En katt som med skäl kan antas vara övergiven
eller förvildad, får dödas av jakträttsinnehavaren eller av någon som företräder
denne. Inom tätbebyggt område krävs tillstånd att skjuta från polisen.
Alternativ till skyddsjakt
För att slippa katter där du bor kan du skrämma eller spruta vatten på katten så
fort den kommer in på tomten. Här gäller det att vara uthållig. Sätt för nät, lägg
över presenning, fiberduk eller liknande för att skydda sandlådor, planteringar och
skrymslen där katten vill gå in. Tag in möbeldynor när de inte används. Ha
myggnät för öppna fönster och dörrar.
I zooaffärer, trädgårdsbutiker och liknande finns olika medel som har en
avskräckande effekt. Strö ut eller spraya medlet på det du vill skydda. Proceduren
måste upprepas efter regn. Se även till att inga sopor eller matrester är
tillgängliga för katterna.
Ansvar
Kattägaren har det yttersta ansvaret för att katten inte orsakar problem hos andra.
Samtidigt är det viktigt att katter får möjlighet att leva ett naturligt och bra kattliv.
Om du bor i tättbebyggt område och inte vill/kan ha innekatt är det bättre att avstå
från att skaffa katt. Fastighetsägare får själva ta ansvar för att åtgärder mot katter
kommer in i trädgårdar eller hus vidtas. Om du bor i hyreshus och anser att
förvildade tamkatter ger upphov till besvär runt din bostad ska du i första hand
kontakta fastighetsägaren

Kråkor och skator
Staden är, med sitt rika utbud på föda (matrester och sopor), varmare klimat och
färre fiender (rovfåglar, mård), en attraktiv plats för kråkor och skator.
Kråka
Kråkan (Corvus corone) är en vanligt förekommande fågel som ofta ses i
närheten av odlade områden, vid bebyggelse och i tätorter.
Kråkparen håller ihop under lång tid. Kråkan är en partiell flyttare, det vill säga en
del övervintrar i sina revir medan andra flyttar söderut till Nordsjöländerna. Fåglar
från såväl norra Sverige som Finland, sträcker under oktober – november till
södra Sverige eller Danmark. Det innebär att en del av kråkstammen i Mark
vintertid består av övervintrande exemplar som kommer ifrån norra Sverige.
Skjuts en kråka på vintern är det osäkert om det är en markfågel eller en som
häckar på annan ort och bara är här tillfälligt.
Kråkan äter en varierad kost bestående av säd, växtdelar, insekter och andra
smådjur samt avfall. Det händer också att den tar ägg och småfåglar. I mycket
ovanliga fall kan kråkan även ge sig på nyfödda ungar av harar, kaniner och får.
Boet läggs i träd i skogsbryn, hagar och parker. Det byggs av kvistar och tovor.
Vid undersökningar av avskjutning av kråkor inom vissa områden har det visat sig
att det till och med haft motsatt effekt eftersom revirhävdande kråkor skjutits bort
och öppnat upp för invandring av nya och flera kråkor i ett område.
Skata
Skatan (Pica pica) häckar gärna i närheten av människor och bygger ett stort kloteller kvastformat risbo i en trädkrona. Skatparet håller ihop hela livet. Skatorna är
stannfåglar som stannar i sitt revir hela året. Ibland samlas skatorna i pratsamma
flockar och sover vintertid flockvis.
Skatan har ryktet om sig att gilla glittriga saker och ska därför vara en silvertjuv.
Skatan är allätare och kan anpassa sig efter det som finns att tillgå. Det blir avfall
av olika slag men också fågelungar och ägg. Till och med vuxna småfåglar kan
råka illa ut.
Skador och olägenheter
Problemen som kråkor och skator orsakar är bland annat nedsmutsning på
parabolantenner, takutsprång, balkonger, verandor, uteserveringar och att
fåglarna ibland väsnas för mycket.
Förebyggande åtgärder
I de flesta fall är det vårt eget fel att det blir problem. Matrester från utställda
soppåsar, överfulla soptunnor, uteserveringar, gatukök och nedskräpning innebär
goda möjligheterna för att det blir många kråkor och skator i staden. Att ha
skyddsjakt på fåglarna är inte en långsiktigt hållbar lösning utan innebär ofta bara
att man bekämpar symptomen på en olägenhet, men inte ursprungsproblemet
självt. Man kan få ned beståndet av häckande kråkor och skator genom att störa
fåglarna precis innan de går till häckning, till exempel genom att ta ned deras bon.
Jaktbestämmelser
Kråkor och skator får jagas från 1 juli – 15 april. Arterna finns upptagna i jaktlagen
i den så kallade skyddsjaktsbestämmelsen. Det innebär att kråkor och skator som
kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan
olägenhet får jagas under hela året om det inte finns någon annan lämplig
lösning. Kråkor och skator får också jagas i tätorter hela året om de orsakar
kraftig nedsmutsning genom träck/avföring. För att få jaga inom tätbebyggt
område krävs dock särskilt tillstånd av polisen. Om kråkor och skator orsakar
avsevärd skada eller olägenhet av att en fågel byggt bo i hus eller gård, får boet
samt ägg eller ungar avlägsnas trots bestämmelserna om fredning.
Alternativ till skyddsjakt
Det enda säkra sättet att bli av med störande nattkvistfåglar är att såga ned
träden de brukar sitta i. Träden kan ersättas med buskar, eftersom kråkor och
skator inte vill övernatta nära marken.
För att undvika att skator flyger in på verandor, balkonger och liknande kan man
prova att hänga upp blå plastband eller linor vid platsen där de kan flyga in. En
del experter menar att fåglar undviker blå färg. Positiva erfarenheter finns också
där kråkor som ideligen attackerat sin egen spegelbild på glasrutor har skrämts
bort av metoden.
Ett annat sätt att skrämma undan kråkfåglar är att sätta upp spegelreflexpyramider. De används i dag i en del hamnområden och marinor, på
oljeplattformar samt på byggnader för att skrämma bort fåglar som smutsar ner.
Det finns ett skrämsystem med ljudsalstrare som bygger på inspelningar av
nyfångade fåglars skrik i fångenskap. Fågelskrämmorna har hittills, med gott
resultat, installerats för måsfåglar, kråkfåglar samt stare och koltrast.
Skrämmorna finns i många olika storlekar beroende på hur stor yta som ska
täckas. Du kan också få skrämmorna inprogrammerade med olika typer av läten
utifrån vilka arter du vill skrämma undan.
Ansvar
Skator och kråkor orsakar ytterst sällan olägenhet för människors hälsa.
Ansvar för att sopor inte sprids ligger på fastighetsägaren eller den som ställer ut
soporna. Avfallsbehållare får inte fyllas mer än att de lätt kan stängas till

Mink
Minken (Mustela vison) har kommit till Europa från sitt naturliga
utbredningsområde i Nordamerika via pälsdjursfarmer. I Sverige har minken blivit
ett av de vanligaste rovdjuren och den återfinns i alla Sveriges landskap. Så
länge det finns vatten (sött eller salt) i närheten trivs minken i många olika miljöer.
Födan är varierad och består av såväl landlevande som vattenlevande djur.
Sorkar, fåglar, fiskar, kräftor och grodor är djur som står på minkens meny.
Minken ger sig också på markhäckande fåglar, dess ägg och ungar samt kräftor.
Artens päls är vanligtvis mörk men det kan variera eftersom olika färgvarianter
rymt/släppts ut ur fångenskap. Honan föder 3 till 6 ungar i början av maj som efter
ett år blir könsmogna. Minkens närmaste släkting är flodiller (även kallad
europeisk mink) som numera är utrotningshotad men dock aldrig förekommit i
Sverige.
Skador och olägenheter
Minken är en införd art och bekämpas idag på många håll. Framförallt på grund
av att den tar fåglar vilket kan leda till en kraftig nedgång i fågelbestånden.
Sverige har undertecknat konventionen om biologisk mångfald som bland annat
innebär att de ska förhindra införseln av, kontrollera eller utrota främmande arter
som hotar ekosystem, livsmiljöer och arter.
Förebyggande åtgärder
Om man har minkuppfödning eller minkar i bur har man ett stort ansvar att se till
att ingen mink kommer ut i naturen.
Jaktbestämmelser
Jakttiden för mink är året om för att förebygga skador på vilt (skyddsjakt). Det
finns idag cirka 30 godkända fälltyper för fångst av mink.
Ansvar
Minkar är inte klassade som skadedjur, eftersom de inte orsakar olägenhet för
människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder mot
mink.

Mås
Fiskmåsen (Larus canus) har en vidsträckt utbredning över hela Sverige och
förekommer såväl vid kusterna som inne i landet. I tätorterna häckar måsen ofta
på hustak men även på marken. Ibland övertar de gamla kråkbon och andra
gånger kan de bygga bo i en skorsten. Fiskmåsen är en flyttfågel som övervintrar
i Nordsjön och andra delar av Västeuropa. Den kommer till häckningsplatsen i
mars – april. Fiskmåsen äter lite av varje, bland annat insekter, maskar, kräftdjur,
död fisk, bär, säd och avfall av olika slag.
Städer är attraktiva platser för fiskmåsar, med sitt rika utbud på föda (matrester
och sopor) och få fiender (rovfåglar). Skjuts fiskmåsar bort i staden kommer andra
fåglar snabbt att fylla upp platserna.
Skador och olägenheter
Problemen som fiskmåsar orsakar är dels nedsmutsning vid häckningsplatserna
och dels att fåglarna försvarar sina ungar genom anfall och störtdykningar mot
förbipasserande personer, ibland tillsammans med en laddning av avföring på
offret.
Förebyggande åtgärder
I de flesta fall är det vårt eget fel att det blir problem. Matrester från utställda
soppåsar, överfulla soptunnor, uteserveringar, gatukök och nedskräpning innebär
goda möjligheterna för att det blir många fiskmåsar i staden. Undvik att mata
fåglar i anslutning till fastigheten. Var noggrann med avfallshanteringen, knyt igen
soppåsarna och överfyll aldrig sopkärlet så att locket glipar.
Det går att få ned populationen av häckande fiskmåsar genom att störa fåglarna
precis innan de går till häckning. Detta kan till exempel göras genom att spänna
nät över begärliga häckningsplatser, ta bort pinnar och annat bomaterial eller ta
ned deras bon.
Problemet med anfallande måsar är kortvarigt och något man får stå ut med
under den korta tid, oftast inte mer än några dagar, de ägnar sig åt denna
aktivitet. Om du undviker att gå nära ungar och håller dig nära träd och väggar
klarar du dig i regel undan. I svåra fall på begränsade ytor kan man enkelt skydda
sig genom att bära paraply.
Ifall måsungarna uppehåller sig på en totalt olämplig plats, t.ex. en förskolegård,
kan det vara bäst att driva iväg måsungarna till en annan plats genom att bilda
kedja och mota iväg dem till ett lämpligare ställe. Att skjuta störtdykande
föräldradjur innebär lidande för de hjälplösa ungarna som lämnas kvar.
Alternativ till skyddsjakt
Man kan prova att hänga upp blå plastband, linor eller reflekterande remsor vid
platser där man inte vill ha fiskmås. Försök har visat att fisk- och silvertärnor
övergett flytbryggor sedan blå plastband hängts upp.
Det finns ett skrämselsystem med ljudsalstrare som bygger på inspelningar av
nyfångade fåglars skrik i fångenskap. Fågelskrämmorna har hittills, med gott
resultat, installerats för måsfåglar, kråkfåglar samt stare och koltrast.
Skrämmorna finns i många olika storlekar beroende på hur stor yta som ska
täckas. Det går att få dem inprogrammerade med olika typer av läten utifrån
vilken eller vilka fågelarter/grupper som ska skrämmas undan.
Jaktbestämmelser
Fiskmåsar får jagas från 1 augusti – 31 mars. Arten finns upptagna i den så
kallade skyddsjaktsbestämmelsen. Det innebär att jakträttshavare får jaga
fiskmåsar, för att förhindra skador, som till exempel kommer in i en anläggning,
på mark med jordbruksgrödor och i yrkesmässig trädgårdsodling om det inte
finns någon annan lämplig lösning.
För att få jaga inom tätbebyggt område krävs dock särskilt tillstånd av Polisen.
Om fiskmåsar orsakar avsevärd skada eller olägenhet av att en fågel byggt bo i
hus eller gård, får boet samt ägg eller ungar avlägsnas trots bestämmelserna om
fredning.
Ansvar
Fiskmåsar orsakar ytterst sällan olägenhet för människors hälsa.
Ansvar för att sopor inte sprids ligger på fastighetsägaren eller den som ställer ut
soporna. Avfallsbehållare får inte fyllas mer än att de lätt kan stängas till.

Ormar
När solen tittar fram kan det dyka upp ormar på vissa tomter. I Mark finns det två
ormarter; huggorm (Vipera berus) och snok (Natrix natrix). Huggormar äter främst
sorkar och grodor. Snokar lever av smågnagare, fisk och grodor men kan även ta
paddor vilket huggormar aldrig gör. Båda arterna är nyttiga djur som håller efter
sorkar och möss.
Eftersom huggormen är giftig kan det vara obehagligt att ha den på tomten om
där finns småbarn och hundar men annars bör den lämnas ifred. Huggormen går
aldrig till anfall och biter inte om man inte trampar nästan rakt på den. Snoken är
större och snabbare än huggormen och kan ta huggormar som byte. Huggormen
undviker därför områden där det finns snok. Vill du undvika huggorm på tomten
ska du vårda snokarna!
Skador och olägenheter
Huggormar är giftiga och om du trampar på dem kan du bli biten. Många
människor är rädda för ormar. Ormrädsla är antagligen medfödd och
sammanhänger med att våra förfäder levde i trakter där det fanns dödligt giftiga
ormar. Verklig ormskräck däremot beror snarare på att människor i barndomen
blivit skrämda för ormar. Du bör aldrig skrämma barn för ormar utan istället
berätta att det kan göra ont att bli biten och att den som får ett huggormsbett kan
bli mycket dålig.
Förebyggande åtgärder
Vill du inte ha ormar på tomten gäller det att få dem att vantrivas där. Håll gräset
kortklippt (det finns mycket sork i marker med högt gräs). Avlägsna rishögar och
stenrösen. Se till att vedtravar, komposter och lövhögar inte ligger intill husen. Ha
komposten i slutet kärl. Ta bort täta snår, särskilt nära huset och längs med
stenmurar. Mura igen eller sätt finmaskigt nät för hål i husgrunder. Kontrollera
näten för källarventiler.
Flytta huggorm
Du får fånga in och flytta huggormar om de kommit in på tomten. Viktiga
hjälpmedel är kraftiga handskar (till exempel svetsarhandskar eller
motorcykelhandskar) och en pinne med krok (böjd träpinne eller liknande). Få in
kroken mitt under ormen och lyft upp, den hänger nämligen kvar. Alternativt håll
fast ormen genom att trycka en pinne över kroppen strax nedanför huvudet (inte
för hårt!) och lyft upp ormen i svansen med handen i en kraftig handske.
Ormen har svårt att ta sig upp och bita när den hänger upp och ner, men var
vaksam. När du fångat in ormen lägg den i en hink med lock eller låda som du
kan stänga ordentligt. Kör sedan iväg med ormen och släpp den i ett område där
det kan finnas gott om sork för den att äta, till exempel en skogskant eller gammal
äng, för då ökar chansen att den stannar kvar där.
Huggormen har en mycket stark ”heminstinkt”, det vill säga den vill hitta hem
igen. Har du flyttat en huggorm från din tomt finns det också säkert många andra
ormar i omgivningen som kan flytta in i din trädgård istället. Det är därför viktigt att
du genomför åtgärder så att din tomt blir mindre attraktiv för ormar. Kom ihåg att
det är förbjudet att döda, skada eller fånga (alltså även flytta) snokar!
Fridlysning
Alla ormar i Sverige är fridlysta. Det innebär att det är förbjudet att döda, skada
eller fånga ormar och deras ägg och ungar. En huggorm som påträffas på tomten
får dock infångas och flyttas. Endast om det inte är möjligt, och då någon annan
lösning inte finns, får huggormen dödas.
Ansvar
Ormar är inte klassade som skadedjur, eftersom de inte orsakar olägenhet för
människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder

Rådjur
Rådjur (Capreolus capreolus) lever ensamma eller i små grupper.
Rådjurstammen i Mark är framförallt utbredd i stadens utkanter. Getterna är mer
sällskapliga än bockarna. De håller ihop med sina egna kid och kan röra sig i
grupper med andra rådjur. Rådjuret föder ungar en gång per år och får då ett till
tre kid, i sällsynta fall fyra. Födseln sker i allmänhet mellan 25 maj och 20 juni.
Rådjur vandrar i högre utsträckning än andra klövdjur och kan vistas i helt skilda
områden under sommar och vinter. Rådjur blir sällan äldre än 10 till 12 år i
Sverige.
Under vintern äter rådjuren främst bärris och ljung. Om snödjupet förhindrar bete
på dessa arter äter rådjuren kvistar från barr- och lövträd. Under
barmarksperioden äts också en hel del bärris och ljung samt mycket örter och
blad från lövträd. Det är främst unga plantor som betas vilket kan försvåra
nyplantering av skog.
Eftersom rådjur kan vandra långa sträckor tjänar det inget till att försöka skjuta
bort dem, då det snart kommer nya.
Skador och olägenheter
Rådjuren kan orsaka skador för människor på skog, i trädgårdar och i trafiken. De
leder också till skador på prydnads- och nyttoväxter i villaträdgårdar och på
odlingar.
Förebyggande åtgärder
Rådjursstammens storlek bestäms framför allt av födotillgången. Om det finns
gott om näringsrika blad, örter och bärris att beta av kan getterna föda fler kid.
Välj plantor som rådjuren inte tycker om. Bland perennerna undviker rådjuren
bland annat backsippa, adonis, temynta, vallmo, malört, pion, daggkåpa, Mose
brinnande buske, daglilja och lupin. Magnolia, berberis, syren, snöbär och oxbär
är träd och buskar som rådjuren inte rör.
Vill du ha lökväxterna ifred kan du odla liljor, balkansippor, kejsarkrona, allium
samt påsk- och pingstliljor. Dina favoritväxter kan du rädda genom att plantera
lavendel bredvid dem. Även extremt taggiga och giftiga växter undviker rådjuren.
För att undvika trafikolyckor kan viltstaket behöva sättas upp på utsatta platser.
Jaktbestämmelser
Jakttiden på rådjur varierar i olika delar av landet. I Västra Götalands län får
hornbärande djur jagas mellan den 16 augusti till och med 30 september. Kid får
jagas i september. Alla kategorier av rådjur får jagas från oktober till och med
januari.
Alternativ till skyddsjakt
För att rådjur inte ska förstöra odlingar är det effektivaste sättet att stängsla in
dem. Stängslet bör vara minst 160 centimeter, men helst 180 till 200 centimeter.
Det säkraste sättet att odla utan stängsel är att breda ut kycklingnät över
odlingen.
En för rådjur avskräckande substans är en blandning av ammoniak, vatten och
blodmjöl som man doppar gröna oasisbitar i och sätter på pinnar som sticks ner
mellan växterna. Skydda gärna oasisbitarna med en uppochnervänd kruka eller
liknande, eftersom regn snabbt späder ut doften.
Man kan även lägga ut benmjöl eller blodmjöl i oblandad form strö ut runt
och/eller på växterna. Medlen bör förnyas ofta, särskilt om det regnar. Mellan
växterna kan man sticka ner t.ex. blomsterpinnar så tätt att rådjuren inte kommer
åt växterna. Blomsterpinnarna bör sticka upp åtminstone 15 cm över växterna.
Det finns många andra knep som kan testas, t.ex. att hänga ut tvålbitar, bespruta
växterna med hårspray, hänga upp nyklippt fårull, hänga upp små speglar i
snören eller hänga upp ljusblå band. Pröva gärna själva och se om metoderna
fungerar.
Ansvarsfrågor
Rådjur är inte klassade som skadedjur, eftersom de inte orsakar olägenhet för
människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att åtgärder mot rådjur
vidtas. Vid fråga om jaktbart vilt får du kontakta jakträttsinnehavaren. För att
skjuta inne i tätorter krävs tillstånd av polisen. För rådjur gäller begränsad jakttid

Råttor och möss
Problem med råttor och möss finns i de flesta städer. Det finns inom familjen
råttdjur 90 olika släkten, bland annat den bruna råttan, skogsmusen och
husmusen. De bruna råttorna bygger på våren stora, rymliga bon nere i jorden,
vanligtvis i närheten av ett bra matupplag och stannar där tills den första frosten
kommer. Då flyttar de in i människornas och kreaturens boningar. Råttor kan
hoppa en meter högt och klättra överallt där det finns bra fotfäste. Kroppen är
ungefär 27 centimeter lång och svansen 23 centimeter. De blir könsmogna vid två
månaders ålder. En hona kan ha tre till sex kullar per år och sex till tio ungar i
varje kull. Ett råttpar kan under ett år ge upphov till 800-1 000 nya individer per år.
Brun råtta (Rattus norvegicus) lever av både växter och kött och den kan ibland
också uppträda som rovdjur. Den trivs på de mest skilda platser men föredrar ofta
lite fuktigare ställen. De lever i flock och är främst är aktiva under dygnets mörka
timmar. I städer uppehåller sig råttor ofta i avloppssystemen.
Husmusen (Mus musculus) är allätare men föredrar frön, främst spannmål och
spannmålsprodukter. Den kan knapra på lite av varje som tvål, stearin och kitt.
Husmusen är främst bunden till bebyggelse och håller vanligtvis till på vindar,
under golv eller i väggar. Honan föder ungefär fem till sex kullar per år.
Skogsmöss som större skogsmus (Apodemus flavicollis) och mindre skogsmus
(Apodemus sylvaticus) lever främst utomhus men kan under vissa tidsperioder
komma in i byggnader. Födan hämtar de till övervägande dels från växtriket som
frön, nötter, skott och knoppar. En del av födan består dock av till exempel
daggmaskar, insektslarver och puppor. Skogsmushonor föder upp till tre kullar
per säsong.
Skador och problem
Råtturin och avföring innehåller ibland smitta som kan innebära hälsorisker för
både människor och djur. Genom att råttor vid utforskandet av omgivningen
gnager på material som de träffar på kan isoleringen på elkablar bli uppäten med
kortslutningar och bränder som följd. De flesta människor upplever dessutom
närvaron av råttor och möss som obehaglig.
Förebyggande åtgärder
Det minsta hål en råtta kan ta sig igenom är 20 millimeter och en mus kan klara
att ta sig igenom ett hål på 6-7 millimeter. Genom en rad olika åtgärder går det att
minska risken för att få in gnagare i en byggnad.
Källarfönster måste vara hela och ventilöppningar förses med metallnät. Det bör
vara av rostfritt stål, brons eller mässing med en maskvidd på högst 5 millimeter
och en trådtjocklek på minst 0,7 millimeter.
Dörrar måste sluta tätt och väggar vara fria från hål och större sprickor.
Rörgenomföringar bör tätas med betong eller stålplåt och avloppsbrunnar förses
med galler.
Skadedjur drar sig till miljöer där de kan hitta föda och värme. Lämna därför aldrig
sopor och matavfall så att de kan locka till sig djur.
Stäng noga till soprummet.
Se till att din kompost för hushållsavfall är hel och stängd och släng inga matrester
i komposten för trädgårdsavfall.
Städa de utrymmen där de kan tänkas ta sig in så att inga naturliga gömställen och
platser för att bygga bon finns.
Rovdjur som ugglor och andra rovfåglar lever till stor del på gnagare. Genom att
värna om och gynna dem minskar beståndet av råttor och möss.
Jaktbestämmelser
Råttor och möss får jagas och avlivas hela året. Riktigt använd är en slagfälla en
både effektiv och barmhärtig bekämpningsmetod. När man förser fällan med ett
lämpligt bete, till exempel salami, skinka, leverpastej, korv, choklad eller russin, är
det viktigt att man förankrar betet ordentligt på fällans utlösningsplatta. För att bli
av med möss behöver flera fällor placeras där mössen rör sig.
Det är inte tillåtet för privatpersoner att köpa och använda råttgift sedan 2014. För
kemisk råttbekämpning får man vända sig till ett saneringsföretag. Det är dock
viktigt att man är medveten om att när råttbekämpningsmedel används så finns
det alltid en viss risk att någon råtta eller mus dör på en svåråtkomlig plats. Det
kan under en tid orsaka besvär med dålig lukt. Det finns också en risk att husdjur
får i sig giftet om man hanterar det på fel sätt.
Alternativ till skyddsjakt
Det finns mekanisk utrustning som med hjälp av högfrekventa ljud skrämma bort
gnagare.
Ansvar
Det är fastighetsägaren eller den som ställer ut sopor som har ansvaret för att de
inte sprids. Avfallsbehållare får inte fyllas mer än att de lätt kan stängas till. Om
du bor i hyreshus och upptäcker råttor eller möss i eller runt din bostad ska du i
första hand kontakta fastighetsägaren som har ansvar för att sanering blir utförd.
Om du äger ett enfamiljshus är det ditt ansvar att hålla bostaden fri från skadedjur
och ohyra. Oftast har de boendeformerna en skadedjursförsäkring som är
kopplad till villa- och hemförsäkring. Om du har skadedjur bör du därför först
kontakta ditt försäkringsbolag

Spansk skogssnigel – ”mördarsnigel”
Det spektakulära namnet ”mördarsnigel” har den fått genom sitt aggressiva och
delvis kannibalistiska beteende. Den spanska skogssnigeln (Arion lusitanicus) är i
vuxet tillstånd i storlek som en svart skogssnigel (cirka 8 – 13 centimeter). Färgen
är oftast mörkt brunröd men varierar starkt från nästan svart över alla bruna och
röda färgnyanser till orangegul. Arten kan lätt förväxlas med flera andra sniglar,
och för att kunna göra en säker artbestämning måste man göra en anatomisk
undersökning.
Spanska skogssnigeln är allätare. Ätskador av arten har observerats på i stort
sett alla typer av grödor och prydnadsväxter. Under senare år har den korsat sig
med den svenska vanliga skogssnigeln och gett upphov till en ny art. Den kallas
supersnigel och har lika stor aptit som den spanska skogssnigeln och har också
förmågan att övervintra i Sverige.
Arten härstammar ursprungligen från Iberiska halvön (Spanien och Portugal).
Under 1970-talet spreds snigeln över stora delar av Väst- och Mellaneuropa.
Spridningen sker huvudsakligen passivt genom människans handel med plantor
och prydnadsväxter. Ägg och snigelungar följer med i rotsystem och jord.
Spridningen underlättas av att det räcker med ett enda ägg eller unge för att den
ska kunna föröka sig.
Sniglar är hermafroditer - det vill säga de är individer av både han- och honkön -
och den spanska skogssnigeln kan dessutom befrukta sig själv. Under vissa år
har artens överlevnad också ökat betydligt på grund av de milda vintrarna och de
fuktiga somrarna.
Skador och problem
De spanska skogssniglarna äter upp växter och grödor i trädgårdar.
Förebyggande åtgärder
Var försiktig vid inköp av nya plantor! Spola eller skölj av rotsystemet på växterna -
snigelägg eller snigelungar kan finnas i jorden.
Undvik att ta in växter eller jord från områden där ni vet att snigeln finns.
Släng inte trädgårdsavfall eller jord ute i naturen.
Döda insamlade sniglar - släpp inte ut dem på nya platser.
Håll rent i trädgården.
Kvarlämnat skräp och skräphögar kan vara utmärkta tillhåll för sniglar.
Ta bort svampar.
Avlägsna fallfrukt.
Kompostera i slutna kärl, undvik öppna komposter. En sådan kompost kan vara
tillhåll för tusentals sniglar.
Vattna på morgonen. Undvik kvällsvattning - sniglarna är nattaktiva djur.
Vattna direkt vid plantorna och undvik vattning över stora ytor.
Skörda grönsaker och rotfrukter i tid.
Bekämpning av spanska skogssniglar
Insamling
Ansvar
Den spanska skogssnigeln är inte klassad som skadedjur, eftersom den inte
orsakar olägenhet för människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för
att åtgärder vidtas

Svartmyror
Det finns många olika arter av myror. En av de vanligaste är den svarta
trädgårdsmyran, ofta kallad svartmyra. Den bygger sina bon i jorden, ofta under
stenar eller plattor vid uteplatser.
Svartmyran livnär sig på sockerhaltig avföring som de mjölkar ur bladlöss. De äter
även växtsafter, pollen samt döda eller levande insekter.
Under våren när det är ont om föda utomhus söker sig svartmyrorna ibland in i
våra bostäder, i jakt på mat. För att undvika problem är det under våren viktigt att
hålla rent golv, bänkar och bord från matrester. Hittar myrorna mat bjuder de
snabbt in fler arbetsmyror.
Skador och problem
Svartmyran hör hemma i naturen där den har en viktig funktion. Problemen
uppstår när den i jakt på föda och vatten tar sig in i våra hus. Invasionen, som
vanligtvis pågår under våren kan upplevas irriterande och störande, men
svartmyror varken bits eller sprider sjukdomar.
Utomhus bygger myrorna ofta bon under altaner, terrasser och gångar. Det är
också här vi ser skadorna, främst i form av att myrorna underminerar bland annat
plattor, trappor och gångar.
Förebyggande åtgärder
Torka bort sött spill såsom socker, saft och läskedryck eller kaksmulor,
framför allt under våren.
Förvara attraktiva livsmedel i slutna behållare.
Töm soporna ofta.
Reparera vattenläckor och avlägsna fukt intill husgrunden.
Några dofter som svartmyror inte tycker om och håller dem på avstånd är
såpa, kanel, ättika, bakpulver, pepparmynta och renfana.
Täta håligheter vid dörrlister och i väggar.
Avlägsna eller trimma buskar intill huset som kan härbärgera bladlöss, där
samlas ofta svartmyror.
För att bli av med myrorna bör du lokalisera själva boet. Oftast är det
beläget under plattor, stenar och dylikt.
Om du misslyckas med att bli av med boet kan du placera ut myrdosor med
bete. Betet fraktas med hjälp av arbetarna till boet där drottningen
påverkas.
Bekämpning av Svartmyror
För att bli av med myrorna helt bör du försöka lokalisera själva boet. Om det inte
hjälper att ta bort boet kan du placera ut myrdosor eller myrmedel på platser där
du vet att myrorna passerar.
Ansvar
Hyresgäster som har problem med skadedjur eller ohyra i sin bostad eller inom
fastigheten ska kontakta hyresvärden, förvaltaren eller bostadsrättsföreningens
styrelse. Det är fastighetsägaren, förvaltaren eller bostadsrättsföreningens
styrelse som har det huvudsakliga ansvaret för att åtgärda problem med
skadedjur och ohyra.
Äger du en villa eller ett hus ansvarar du själv för att hålla skadedjur och ohyra
borta. Kontakta alltid ditt försäkringsbolag innan du beställer sanering, ofta är det
en skadedjursförsäkring kopplad till din villa- eller hemförsäkring.

Vilda fåglar i stan
Vilda fåglar är en del av vår levande stadsnatur. Många markbor uppskattar dem
medan andra upplever fåglarna som ett problem. Bygg- och miljöförvaltningen får
under våren ofta klagomål på vilda fåglar i stadsmiljön. Klagomålen gäller ofta
måsar, kajor och duvor. Det kan handla om duvor som bygger bo på balkonger
eller smutsar ned parkbänkar. Det kan också gälla de stora flockarna av kajor
som flyger runt och upplevs föra oväsen.
Är vilda fåglar ett problem?
Miljöbalken är den lag som reglerar risker för människors hälsa och miljö. Som
enskild person kan du uppleva fåglarna som störande genom oljud eller genom
att de förorenar på parkbänkar eller balkonger. En sådan störning behöver dock
inte vara en störning som måste åtgärdas.
En olägenhet, i miljöbalkens mening, är en störning som kan vara skadlig för
hälsan. Störningen ska inte heller vara tillfällig eller liten. Störningen ska också
uppfattas som en störning av människor i allmänhet och inte enbart på enskilda
personers reaktioner.
Smittspridning av sjukdomar från fåglar till människor eller husdjur har inte
konstaterats i någon undersökning. Oljud från till exempel kråkfåglar har i rättsfall
bedömts som ”ej stadigvarande störning”.
Störningar från vilda fåglar i bostadsområden och på allmän mark (till exempel
parker och torg) bedöms normalt inte som en olägenhet i miljöbalkens mening.
Det kan naturligtvis ändå vara en störning som medför otrivsel och förorenade
parkbänkar. Den som är ansvarig för eventuella åtgärder är i sådana fall
markägaren. På allmänna platser är det den förvaltning inom kommunen som
ansvarar för skötseln.
Fåglar på balkongen
Balkongen räknas inte som en del av bostaden. Att någon enstaka fågel under en
kortare period bygger bo på balkongen bedöms normalt inte som en olägenhet. I
vissa svårare fall kan det dock ändå tänkas att störningen skulle kunna bli så stor
att den kan bedömas som olägenhet.
Behovet att skydda sig mot sådana problem eller att ta bort ett omfattande
bobyggande på balkongen kan dock uppstå. Ansvaret för det beror på vem som
har rätt att skydda sig mot fåglarna. Om hyresgästen har den rätten bedömer
Miljöenheten att ansvaret vilar på hyresgästen, i annat fall på fastighetsägaren.
Bekämpande av fåglar
Det finns mång a alternativ till att bli av med störande fåglar på enskilda platser
och i de flesta fall innebär det att göra platsen oattraktiv för fåglarna. Den som
kan göra det är i de flesta fall fastighetsägaren/markägaren eller
lägenhetsinnehavaren. På allmänna platser, till exempel stadens gator och torg,
gäller det den kommunala organisation som ansvarar skötseln av området.
Det viktigaste är att ta bort tillgången på mat för fåglarna. Det innebär att ta hand
om matrester på gator, parker och torg, på restauranger och caféer och i
sopbehållare så att fåglarna inte kommer åt matresterna. Det är något alla kan
hjälpa till med.
Ibland kan det vara motiverat att bedriva skyddsjakt på fåglar. Det är
fastighetsägaren/markägaren som har rätt till jakten på fastigheten. Inom
detaljplanelagt område får skyddsjakt dock endast utövas av den som har tillstånd
av polisen och då på uppdrag av fastighetsägaren/markägaren.
Vart vänder du dig?
Fåglar på balkonger
Diskutera med fastighetsägaren över vem som råder över möjligheten att uppföra
ett skydd så att fåglar inte tar sig in på balkongen.
Fågelspillning på allmänna platser, parkbänkar med mera
Den förvaltning inom kommunen som ansvarar för området.
Fåglar i bostadsområden
Fastighetsägaren.
Kajor
Staden är en attraktiv plats för kajorna med sitt rika utbud på föda (matrester och
sopor), varmare klimat och färre fiender (rovfåglar). Vanligen häckar kajorna
utanför staden och kommer till tätorten vintertid eller flyttar söderut. De kajor som
häckar i staden har sina bon i skorstenar, kyrktorn, ventilationstrummor med
mera. De övernattar tillsammans i stora kolonier i större träd eller på hustak. Om
man skjuter bort kajor i staden kommer andra fåglar från omgivande landsbygd
snabbt att fylla upp platserna. En stor del av kajstammen i Mark vintertid består
av övervintrande exemplar som kommer ifrån norra Sverige. Skjuts en kaja är det
osäkert om det är en markfågel eller en som häckar på annan ort och bara är här
tillfälligt.
Fiskmåsar
Fiskmåsen är en flyttfågel som övervintrar i Nordsjön och andra delar av
Västeuropa. Den kommer till häckningsplatsen i mars-april. Städer är attraktiva
platser även för fiskmåsar och nya fåglar ersätter snabbt sådana som skjuts bort.
I tätorterna häckar den ofta på hustak. Så snart ungarna är flygfärdiga flyttar
måsarna vidare till andra platser. Problemet med anfallande och nedsmutsande
måsar är kortvarigt och något vi får acceptera under den korta tid de häckar och
föder upp sina ungar.
Tamduvor
Tamduva eller stadsduva som den också kallas, finns nästan i alla våra städer.
Den håller till på torg, tak och diverse skrymslen. Tamduvan bygger bo under
broar, i hus och i andra byggnader. Det är en stannfågel som inte flyttar utan
stannar i Borås under hela året. Det innebär att det inte kommer så många nya
duvor till staden utan stammen ökar eller minskar beroende på lokala
förutsättningar (bland annat avskjutning)

Vildsvin
Vildsvinets (Sus scrofa) utbredning i Sverige sträcker sig upp till Dalälven och
med enstaka förekomster så långt upp i landet som norr om Umeå.
Vildsvinsstammen har under de senaste årtiondena ökat i både antal och
utbredning. Vildsvin är nattaktiva och ses sällan under dagens ljusa timmar.
Desto mer syns spåren efter vildsvinens bökande efter föda.
Vildsvinen lever främst i löv- och blandskogar, men man hittar dem också i
odlingslandskap och barrskogar. Främst äter vildsvinen olika rötter men även
ollon och nötter, havre, raps daggmaskar, larver och frukt. Honan blir könsmogen
vid 1,5 års ålder och föder 3 till 6 ungar. Kultingar kan födas när som helst under
året men de flesta kullarna föds i februari – maj månad. Kultingarna följer suggan
i ett år men stöts sedan bort när nästa kull föds.
Skador och olägenheter
Ett gäng vildsvin kan böka upp en trädgård på väldigt kort tid. Men vildsvin som
bökar upp gräsmattor och trädgårdsland utför endast sitt naturliga beteende att
leta föda. Det utgör ingen anledning att avliva djuret och är enligt definition inte
någon olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med olägenhet för människors
hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka
hälsan negativt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Förebyggande åtgärder
Ofta räcker det med ett vanligt lågt stängsel runt tomten för att hålla vildsvinen
ute, de kan inte hoppa särskilt högt. Annars kan man sätta upp ett treradigt
elstängsel, vilket är mycket effektivt. En radioapparat kopplad till en rörelsevakt
kan också vara effektivt.
Andra åtgärder för att minska trädgårdens attraktivitet för vildsvin är att plocka
upp all fallfrukt så fort den trillar ner, ha lock på komposter och soptunnor, hänga
fågelmat högt upp och ta upp rester som faller till marken direkt. Man kan störa
och skrämma vildsvinen i ett så tidigt skede som möjligt innan de hinner vänja sig
vid människor. Hundar kan också minska svinens benägenhet att gå in på en
tomt. Urinlukt verkar också kunna hålla vildsvinen borta från tomten.
Jaktbestämmelser
Jakttiden på vildsvin är hela året, men under perioden 16 februari – 15 april får
man endast jaga årsungar. Sugga som åtföljs av smågrisar är fredad hela året.
Om vildsvin kommer in på gård eller i en trädgård och där orsakar skada eller
annan olägenhet får den skjutas eller infångas hela året (så kallad skyddsjakt) om
det inte finns någon annan lämplig lösning.
För att få jaga inom tätbebyggt område krävs särskilt tillstånd av polisen.
Alternativ till skyddsjakt
Den enda långsiktigt hållbara lösningen att slippa vildsvin är att se till att de inte
kommer in i trädgården och att göra det oattraktivt för dem att uppehålla sig i
området.
Ansvar
Vildsvin definieras inte som skadedjur eftersom de inte orsakar olägenhet för
människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder mot
vildsvin