Älgar inpå knuten - men grannarna på lagom avstånd. Skephult är platsen för dem som gillar skog och mark och gärna har folk i närheten, bara inte för nära. Här ligger de flesta hus för sig själva.
– Jag gillar friheten med att bo så här avskilt, säger Bengt Henrikson som är ordförande i byalaget. Han byggde hus här 1975 med skogen på baksidan och öppna marker upp mot vägen på framsidan.
Får svängrum
– Vi har grannar i närheten men man får ändå ett visst svängrum, säger Per Arnell som är född och uppvuxen i Skephult och återvänt till hemtrakterna efter flera år på andra håll.
Skephult är ett ganska vidsträckt område och glest befolkat. Här bor i genomsnitt sex personer per kvadratkilometer, har Bengt Henrikson räknat ut. Landskapet består av skogsmark omväxlande med välbevarade odlingsmarker kring ett antal mindre torp och gårdar. Naturbetesmarken utgörs av öppen hagmark, betade skogar, hagar och ängar. Både älg, rådjur och vildsvin rör sig i skogarna. Området har klassats som värt att bevara enligt länsstyrelsens klassificering. Skephult ligger relativt högt och har bra luft. Det är en bit till riksväg 41 Borås - Varberg och avgaserna når inte in i skogen. Ändå är närheten till vägen en av fördelarna med att bo just här, tycker både Bengt Henrikson och Per Arnell.
20 minuter till jobbet
– Det blev skillnad när den nya vägen byggdes, säger Bengt. Innan dess låg vi lite avsides. Nu är det bara några kilometer ner till vägen och sedan ett par mil in till Borås. Det tar 20 minuter till jobbet.
Någon barn- eller äldreomsorg finns inte i Skephult. Närmaste förskola och skola finns i Fritsla, som också har mycket annat av service som vårdcentral, tandläkare, mataffär och liknande. Att bo i Skephult kräver tillgång till bil för de flesta. Här går ingen fast busslinje men man kan beställa närtrafik i förväg, tre gånger om dagen på vardagar. Det är helt enkelt ett aktivt val att bo så här.
Kämpat för namnet
– Det där med vem som bor på landet har ändrat sig jämfört med förr, säger Per Arnell. Det är inte bara de som är födda här som bor kvar. Många från staden vill leva och bo på landet. Kanske har man häst eller småbruk.
Byalaget har bland annat kämpat för att få behålla namnet Skephult som postadress, och lyckats. Man har också medverkat till att det byggdes nio hyreslägenheter som komplement till villor, gårdar och torp. Under ett år arrangeras bland annat vårutflykter, midsommarfirande och våffelcafé. Och någon gång vartannat år är det teaterkväll med middag i bygdegården. Det brukar bli fullsatt.
– Vi bor mitt i skogen men nära staden, säger Bengt Henrikson. Jag tycker vi bor mitt i smeten.
Text: Lena Löfgren