Kalkning av sjöar och våtmarker

Försurning är det tillstånd i mark och vatten som uppstår när motståndskraften mot det sura nedfallet minskar eller helt upphör. Det sura nedfallet består till största delen av kväveoxider (NOX) och svaveldioxid (SO2) som blandas med vattendroppar och bildar syrorna salpetersyra och svavelsyra. Dessa syror är sedan direkt frätande på växtmaterial samtidigt som de har en starkt försurande effekt på mark och vatten.

Kalkningen är ett sätt att lindra effekterna av det sura nedfallet. Kalken ersätter till en viss del de försvunna mineralerna.

Rädda djur och växter 

Ju tidigare man i försurningsförloppet kan påbörja kalkningsinsatserna desto större chans finns det att rädda det ursprungliga växt- och djurlivet. Vissa djur- och växtarter har mycket svårt att återkolonisera ett kalkat vatten eftersom de inte själva kan förflytta sig mellan sjöar och vattendrag. 

Askåterföring i samband med skogsbränsleuttag eller kalkning/vitalisering i samverkan med vattendragskalkning är metoder som i framtiden bör användas för behandling av försurade skogsmarker och vattendrag.