De vill ge barn ett tryggt liv

Det började med en längtan efter egna barn. Så blev det också, men först tog Daniel och Christoffer Gingfelt Leiva steget till att bli familjehem och hjälpa andras barn.

– Vi inser att det finns många barn i samhället som inte har det bra och då känns det viktigt och bra att kunna hjälpa till, säger de.

Det är en underbar höstdag med skinande sol över Mark och sprakande höstfärger var man än tittar. På gårdsplanen hemma hos Daniel och Christoffer i Berghem hälsar katten och de tre hundarna besökaren glatt välkommen.

Här, i ett stilla skogsbryn, bor familjen som idag består av två vuxna och fyra barn. Egna dottern föddes i fjol, de övriga är barn från olika kommuner som fått ett nytt hem hos paret.

Såg en annons

Upprinnelsen var en annons i flödet på sociala medier om att bli kontaktperson för andras barn en helg i månaden. Daniel och Christoffer kontaktade socialtjänsten för att få veta mer.

Efter mötet bestämde de sig för att ta steget fullt ut och gå igenom de utredningar som behövs för att bli godkända som familjehem.

– Planen var att ta emot ett litet barn, 1-5 år, som vi kunde få vara med och forma. Istället fick vi frågan om vi kunde ta emot en 13-åring. Efter en övergångsperiod flyttade han hem till oss, berättar Daniel.

Ett år senare kom ytterligare två barn.

– Där gick det snabbare då det var LVU-placeringar (Lagen om vård av unga). Vi hade ett samtal med socialtjänsten klockan 14 och klockan 17 var de hos oss.

Förgyller vardagen

Varför blev ni familjehem?

– Vi tycker det är kul när det är barn hemma, det förgyller vår vardag. Och givetvis är vi glada att kunna hjälpa barn som behöver ett nytt hem. Vi vet att vi gör skillnad och det känns väldigt bra.

Hur har tillvaron varit?

– Det har varit upp och ned, som i de flesta andra familjer. De första sex månaderna är jobbigast innan vi och framförallt barnen får ihop vardagen, barnen känner sig hemma och deras oro släpper. Det tar tid för dem att komma in i dagliga vanor och till att de känner att detta är deras hem, att de inte bara bor här.

– Det är också mycket möten med socialtjänsten eftersom vi har barn från flera kommuner och det kan bli litet mycket ibland.

Lättare än de trodde

Har det varit jobbigare än ni trodde från början?

– Nej, det har inte varit jobbigt egentligen. Tvärtom har det varit lättare än man trott. Det krävs tid och tålamod. Vi har också fått mycket stöd från socialtjänsten och har en tät kontakt med kommunerna. Du går också igenom mycket utredningar för att få bli familjehem.

Som en helt vanlig familj

Idag löper livet som familjehem numera utan större dramatik.

– Vi är som en vanlig familj, fast med olika nationaliteter. Det är tjat om månadspeng, läxor, pojkvänner, köra till träningar och så vidare.

– Vi involverar ju barnen i vår vardag, det är inte så att vi ska anpassa oss till dem utan istället bryta deras mönster. Det är också viktigt att behandla barnen lika, oavsett om det är dina egna eller andras barn.

Vad har ni för råd till de som funderar på att bli familjehem?

– Fundera inte så mycket utan kör. Vi har hört många som oroar sig för att det ska gå åt skogen eller vara jobbigt, men för oss har det fungerat bra. Är man rädd för att det blir för stort ansvar så börja som stödfamilj eller kontaktpersoner och se hur det är.

– Det är inte så jobbigt som många kanske föreställer sig. En del tror att det handlar om att ta emot barn med problem, men det kan ju vara deras nuvarande hem som är problemet.

Läs mer om familjehem

Här kan du läsa mer om jourhem och familjehem. Länk till annan webbplats.

Läs också gärna vår tidigare nyhet om att bli familjehem. Länk till annan webbplats.